Excalibur. När Amerika försökte bli Europa.

Det finns något djupt rörande i USA:s relation till Europa.

Som en tonåring som lånar sin pappas kavaj. Lite för stor. Lite för dyr. Och ändå, på något märkligt sätt, ganska självklar.

För medan Europa uppfann bilen, krigen, imperierna och i stort sett hela idén om att världen är något man kan erövra med stil, så satt USA där och tänkte:

“Bra. Vi tar det. Men vi gör det större.”

Och ibland, bara ibland. Blir det nästan genialt. Som Excalibur Series I.

Sex avgaspipor och en identitetskris

Vi börjar med det mest absurda. 6 stycken side pipes.

Inte fyra. Inte två. Sex. Varför?

För att någon i Wisconsin tittade på en gammal Mercedes SSK och tänkte:
“Det där. Det där ska vi också ha. Fast mer.”

Problemet?

Under huven sitter en amerikansk V8. Inte en radsexa från Stuttgart med aristokratisk bakgrund, utan en rå, oborstad small block från Chevrolet.

Det är som att bära kostym… och sneakers.

Och ändå funkar det.

Inte för att det är korrekt. Utan för att det är självsäkert nog att skita i vad som är korrekt.

Världens snabbaste bil…

På 60-talet var det här inte bara en stilövning. Det var, på riktigt, en av världens snabbaste serieproducerade bilar.

0–100 gick snabbare än mycket annat som rullade runt i Europa. Toppfarten? Tillräckligt hög för att få en brittisk gentleman att justera slipsen och låtsas som ingenting. Det ironiska?

Den ser ut som något från 30-talet.

Lång huv. Friliggande strålkastare. Exponerade hjul. Som om den precis kört ut från en svartvit film där någon med monokel just förlorat ett imperium.

Men trycker du gasen i botten så är det inte nostalgi du får.

Det är ren amerikansk acceleration.

Där tiden står stilla men radion är modern

Sätt dig i den. Ingen överdriven lyx. Ingen mjuk inbjudan.

Ratten är enkel. Tunn. Nästan utilitaristisk.
Tre ekrar i metall som lika gärna kunde suttit i ett mindre flygplan.

Instrumenten sitter där de ska.vInte för att imponera. Utan för att fungera. Små runda mätare.

Det är något befriande i det, nästan som att bilen säger:
“Du behöver inte förstå allt. Du behöver bara köra.”

95 bilar. Och ett ganska tydligt budskap.

Det byggdes runt 95 exemplar. Inte för att de inte kunde bygga fler, utan för att världen kanske inte riktigt var redo. Eller så var det tvärtom???

Att bara ett fåtal förstod vad det här egentligen var:
En kärleksförklaring till Europa. Filtrerad genom amerikansk överdrift.

Något som inte bara kopierade Europa. Utan såg till att Europa och vår kultur, fortsatte vara relevant.

Text och foto: Emil Hamlin